2013 hade den underläkare som fanns på ungdomskliniken i Långbro när jag var intagen där 1971-73 sänt mig en lunta med hennes anteckningar och annat material om mig från den tiden. Det var mycket snällt av henne, och jag blev helt överväldigad, även om jag sen tyckte det var lite tråkigt att hon sedan drog sig tillbaka när jag började ställa följdfrågor om det.
Där finns ett avsnitt som heter "Karakteristik i allmänhet". Jag blev alldeles tagen när jag för ett tag sedan på nytt läste vad som stod där. Så jag lägger ut det här. Det är kort, men som sagt, jag blir alldeles tagen när jag läser det-
"Erik har alltid varit särling, synnerligen vetgirig, läst mycket, behandlat sitt material självständigt. Diskuterat och analyserat olika frågor. Har svårt att acceptera vanlig konvenans, men håller benhårt på skrivna riktiga lagar. Beskrivs också som snäll, rar, medkännande, ömhetstörstande. Mycket förtjust i småbarn och djur, särskilt hundar. Har som de andra syskonen en rad mjuka leksaksdjur som han bäddar ner varje kväll. Opraktisk, tankspridd, dåligt lokalsinne. "
Detta är alltså en beskrivning av mig från när jag var 12 och just skulle fylla 13. Den låter faktiskt väldigt välvillig.
Nästa avsnitt är jag lite funderande inför. Det handlar om "skolgång" och reducerar ner flera år av förskola till bara ett, överdriver kraftigt den mobbing jag utsattes för mellan andra och fjärde klass, och lägger till ett påstående om att jag sedan (alltså skrivet i sexan!) blev beundrad av mina klasskamrater, vilket i alla fall inte jag uppfattade att jag blev. Men man får tänka på att de flesta upplysningarna måste kommit från mina föräldrar, det är ju till stor del deras bild man får.
Om "Skolgång" står det: "Gick sporadiskt i lekskola 1 år innan vanliga skolan. Ofta frånvarande, trivdes ej att vara i grupp. De första skolåren ofta trakasserad av kamraterna, speciellt mellan andra och fjärde klass. Stannade hemma, föregav illamående. Sedan blivit accepterad av klasskamraterna som beundrat honom. Inte varit intresserad av skolämnen"
Nu får det räcka med citat. Jag vet inte varför jag lägger ut det här. Kan bara inte låta bli.
